Jag har sagt det många gånger och säger det igen. Nicolai är mitt andra hem. Jag blir alltid lika lycklig när jag kommer dit möts man av ett leende. Man blir så lycklig. Lyckan är som störst på torsdagar. När man sitter runt ett bord och med sin vänner och måste nästan skrika för att få en syl i vädret. Vi har alltid så himla mycket att prata om och det finns alltid något att göra, även minsta sak kan bli hur rolig som helst.
Igår satt jag och Lukas (inte min lillebror) och bara kastade en boll till varandra. Helt sjukt roligt liksom. Sen när vi använde innebandyklubba blev det mer avancerat och jag råkade slå mig själv på foten och nu blinkar halva foten blå.
Allt är så stört. Det finns ingen förklaring till varför man blir så lycklig så fort man kliver in genom dörrarna men något speciellt måste det tusan vara.
PUSS!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar