solstrålar

Vet ni vad? Jag ska för fasen till Hamburg! Så himla underbart. Jag dööör! Jag ska träffa finaste vännen Paul där. OMG. Jag är så lycklig. Två hela dagar kommer vi ha tillsammans. hihi! Vad som händer sen, med att han åker till Peru och jag hem till Sverige igen är ju en helt annan sak. Men man måste se det positiva i allt! Nu ska jag bara Hitta några biljetter som passar för ändamålet. Mot SKÖVDE alltså! :D

Hihi. Hoppas det soliga vädret passar er svenskar som sitter hemma och stirrar på OS eller borde det kanske ha vart lite regn nu? Himla klagande svenskar! HAHA!

Pusspuss!

ps: Erika jag saknar dig!!

sprid kärlek!

Y o u   c a n   n o t   s a v e   p e o p l e  ,   y o u   c a n   o n l y   l o v e   t h e m !


Något som jag sannerligen ska leva efter resten av mitt liv! det är så himla rätt. Okej. Man kanske inte kan rädda de svältande barnen i Afrika av att bara älska dem men mer personer man möter i vardagen. Ibland blir jag förtvivlad över människor. De som liksom har gett upp om livet, man försöker och försöker göra allt men det hjälper inte alltid. Jag ska lätt tänka på det här. Bara visa att man bryr sig kan vara lika mycket värt som att tjata. 


Här ska börjas sprida kärlek mer än någonsin! :)


Puss

Yttligare Oslo

Det är svårt att vara hemma samtidigt som det är underbart. Det är såklart härligt att träffa alla vänner som man inte har träffat på ett tag. Men det svåra är att veta att man inte har sina vänner som man träffade i Oslo nära. Inte ens liiite när, inte ens i samma land. 

Jag är otroligt tacksam över att jag fick åka på den här fruktansvärt omtumlande resan. Den har varit som en tvättmaskin. Det bara skakar om ens världsbild. Inte trodde jag att Oslo som verkar vara så öppet och välkomnade kunde vara som det är under ytan. 

Det som skrämmer mig mest är att man anpassar sig sjukligt snabbt. När vi åkte tåget hem (mellan våra sovstunder) så pratade vi om hur svårt det skulle vara att komma tillbaka till svenskaspråket, träffa sina vänner som har vart i landet lagom två veckor medan vi har vart iväg på en resan som har förändrat vår syn på livet en aning och det svåraste, att få vara ensam mer än när man går på toaletten. Men det tog inte ens en dag så var jag inne i det. Några ord kommer lättare på engelska men annars är det som om Osloresan är fruktansvärt långt bort, som om den knappt existerat. Det är fruktansvärt märkligt. 

Nu ska jag visa er mina absoluta favoritbilder från min kamera. 

Noémi. Från Österike-Ungern. Lärde sig svenska på två veckor. Underbara tjej. 

Jag och Paul. Killen från Peru. Killen som kan allt. Jag saknar honom mer än jag saknat någon annan.

Mysstund!

 Mitt i kaoset finns lugnet!

Från 22/7-12. Staden var vacker, tyst och nedstämd. Man hörde några ynka fniss, men det var också allt. En tyngd var i allas hjärtan och man kände det.

hemma....

Jag dör. Jag har lämnat min nya familj. I två veckor har jag tillbringat min tid med 60 andra fantastiska människor från 17 olika länder som alla tar hand om varandra. Vi har verkligen följt det som man brukar säga, vi har delat blod svett och tårar och hela den här resan har vart så sjuk. Som en bergodalbana. Ena stunden är man jättelycklig medan nästa stund gråter man. Man tog hand om varandra. Det är fett konstigt att skriva sina känslor här. Om ni undrar mer får ni väl fråga helt enkelt!

Känslorna är som att lämna Skaga fast lite starkare eftersom vi har delat så personliga saker och för att man vet att man kanske inte kommer träffa alla igen. Framför allt inte Paul från Peru. Det krossar min innobords!

Oslo here I come!

Hallihallå! Nu åker jag till Oslo. Jag har precis återhämtat mig från förra äventyret och nu ska jag iväg på ett nytt! Hihih. Det kommer bli spännande. Jag har inga som helst förväntningar och jag har lärt migatt det blir bäst så. Konstprojektet Fønix är mitt nästa äventyr. Äventyret kommer innebära att bilda konst av det krossade glaset från bomben, åka till Utöja, träffa personer som överlevde och lära känna nya människor från tio andra länder! Shiit. Jag är verkligen astaggad! :D

Amen

JAG ÄR HEMMA!!! För några dagar iallafall. Snart ska jag till Oslo. Allt känns tomt. Jag har under tre  veckor levt tillsammans med tolv underbara ungdommar och åtta lika underbara ledare. Det har varit fantastiskt och lärorikt på samma gång. Jag är mycket nöjd må jag säga.

Pusspuss

tankar

Fina konfirmander man har. Dom är så söta så man börjar gråta. Haha. Fast man blir trött. Det blir alla ibland. Det är en fruktansvärt bra erfarenhet att ha tror jag. Tålamodet testas och man tränar att samarbeta med människor man inte träffat förut. Eller ja, nu har vi ju sannerligen träffats efter de här tre veckorna. Det kommer bli tomt att inte har Philippa i samma rum när jag kommer hem.

Nu var tydligen min lediga dag slut. vi fick precis tid till en vårdcentral i skövde för en tjej som har öroninflammation. Måste kila.
puss