Asså minnen. Jag var bara tvungen att kolla tillbaka nu när min lillebror är med och skriver för hans kommande läger.. Man vill nästan gråta. Fattar ni vilken tur jag hade som kom med på detta läger, en månad mitt ute i skogen. Jag hittade mig själv. Detta är direkt efter vårt fina läger, alla var deprimerade och trodde att vi aldrig skulle ses igen. Men som tur är har vi det! Några av mina allra bästa vänner har varit med mig sen sommaren 2008. Man var så skör efter att man kommit hem men sedan växte man till något starkare. Jag tycker alla borde få uppleva en sånhär sak någon gång under sin uppväxt. Men vad vet jag, det kanske man gör, jag vet inte. Eftersom jag fick min dos då.Såklart att man ibland tänker: '' åh vad bra det skulle vara att spola tillbaka tiden och uppleva det igen'' men jag tror inte man borde det. Tänk vad mycket jag har vart med om sen jag lämnade Skaga 2008. jag har vart i taizé tre gånger och rest till massa andra ställen, jag har gått två år på gymnasiet och ska snart påbörja mitt tredje och sista, tänk också på vilka fantastiska människor jag mött efter. Aw minnena kommer alltid att finnas kvar på min näthinna.
Jag älskar er!
Puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar