När vi ändå håller på med framtidstro så tror jag seriöst på ödet. Att det är meningen att man ska träffa en människa och så gör man det.
Så är det med Lennart. Jag tror att något gjorde så att vi träffades. Någon kraft som visste att vi behövde träffas. Han gjorde så att jag fick åka till Ungern och jag praoade även där under en vecka tidigare i våras då jag lärde mig sinnessjukt mycket om livet.
I lördags fick jag ett facebookmedelande av honom där det stod att jag borde kontakta honom snarast för att han hade något roligt att berätta och det hade han! Jag och min klasskompis Bella, två ettor och en äldre kvinna ska åka till Oslo två veckor i sommar och vara med i ett konstprojekt tillsammans med människor från tio andra länder. Konstprojektet går ut på att skapa konstverk av allt glas som krossades under bombattentatet förra året, sen ska vi även göra smycken och sälja som ett manifest. Smyckena kommer också vara gjorda av glaset.
Förstår ni vilken möjlighet?! Han är bäst! Sen håller han och jag på och planerar för nästa år också men det är än så länge ganska hemligt. Så vi får väl se vad som händer! Haha. Shit, visst lät jag som en proffsbloggare nu? ;) Det tar sig.. Skoja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar