förvirrad själ

Ja, då var dagen här då alla börjar skolan men jag är en av de få här i Sverige som inte gör det. Det känns sjukt. Jag har lite halvt ångest om jag ska vara ärlig! Jag vill tillbaka till den fräscha byggnaden som liknar ett universitet mer än ett gymnasium, jag vill tillbaka till min galna klass som gjorde mig helt knäpp, jag vill tillbaka till lärarna, jag vill tillbaka till de vackra bildsalarna med ännu vackrare ljus. Jag klarar inte det här! Och jag vet.. Många säger det, jag hade min chans. Jag kom in på socionom i Umeå och tackade nej för att jag inte kände för det. Men det är liksom inte plugga jag saknar, eller jo kanske men inte på något seriöst universitet, jag vill tillbaka till gymnasiet som gjorde mig utbränd men som jag ändå älskade! Fy tusan..