fotbollsmorsa

Skara stod redo för en match mot ibk lidköpig 96. Viktor är målvakt.

Och ja, jag är inte insatt i innebanyd kan jag tala om med än att man använder klubb och det är tre perioder (inte tre halvlekar). Det var väl allt jag kan ungefär.

Jag följde bara med eftersom jag och pappa skulle köra i skara under tiden matchen höll på. Grejen var den att jag orkade inte så länge och vi tog riktningen mot hallen vid badhuset.

Musiken spelas hög när vi kliver in i hallen och ut kommer båda lagen, Lidköping i blått och Skara i svart. När jag tittar lite närmare så ser jag att det är ju mina konfirmander som spelar i motståndarlaget, något jag egentligen borde ha räknat ut mycket tidigare. Föräldrarna skriker lite hysteriskt, precis som mamma brukade göra på alla fotbollsmatcher jag spelade. Så där lagom pinsamt tyckte man så klart. kunde hon inte bara vara tyst och titta för en gång skull. Detta gör matchen något mer intressant men ändå slår jag upp min bok och tänker inte mycket mer på matchen för en stund.

Början var inte så spännande, skara satte två mål rätt tidigt. Ibk spelarna flög över sargen en efter en. Jag skämdes för konfirmanderna. Vad hade vi egentligen lärt dom? Allt som du vill att andra ska göra mot dig det ska du också göra för dom? Hopplöst log jag för mig själv.. Eller inte.

Iallafall så slutade jag att titta och fördjupade mig i min bok in till sista perioden, då det står 2-4 till Skara. Lidköping är nära på att göra mål och plötsligt hör jag mig själv skrika ''KOM IIIGEN!'' och det blir mål. jag applåderar och skrattar varför skrek jag? det var liksom någon som tog över min kropp skulle jag tro.

Ju längre in i perioden det blir desto mer spärras mina ögon upp och min puls går allt snabbare.

Det blir ett mål yttligare till viktors lag. Jag börjar applådera precis som de andra. Men slutar lite generat när jag kommer på mig själv.

Tillslut är det bara en minut kvar. Det är lika och spänningen tycker i hallen. Ska det bli oavgjort eller blir det någon som tar hem segern. Min hjärna stänger av och jag börjar heja förfullt och när ibk gör mål när det bara är 20 sekunder kvar så jublar jag i en såndär älgnings röst. '' JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA'' kommer ut från min mun.

Och så får jag väl erkänna att jag nog antagligen kommer bli en såndär pinsam fortbollsmorsa precis som min mamma. Det är smällar man får ta som barn helt enklet.