Tänk dig såhär, att du har som en cirkel såhär, runt
och här längst uppe är du som allra ledsnast
och sen blir du lite mindre ledsen
nästan helt okej
du mår bra
du känner dig glad
du är peppad
lycklig
nästan helt euforisk
och sen helt jävla cplycklig när du kommit upp liksom till toppen där. Fast på andra sidan ledsen
och då är det liksom som att du har det bästa i hela välden och du kan inte få det bättre men det är bara det är det är så himla lätt att man trillar över på den andra sidan och så blir man så otroligt ledsen igen.
Ungefär såhär har min födelsedag varit.
Min kompisar är helt underbara. Och alla grattade mig så glatt och en underbar stämsång fick jag också av mina musikkompisar. Det var nog vackraste födelsedagssången jag hört!
Men sen kom jag hem och inget blev som jag tänkt. Ingen thiimat som jag önskat, ingen mat alls faktist. Och nu sitter jag med Kent och Daniel Adams-ray högt i öronen med och inte är så glad som jag borde. Jag fyller fan 18 år! Fast vad ska man göra när det inte ens finns mjölk till tet i kylskåpet på sin födelsedag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar