...

Asså fy tusan. Idag gick ja en vandring på säkert en mil genom, eller snarare bort och fram genom lidköping. Det tog iallafall tre timmar! Det var inte kul. Och nu har jag så ont i mitt lilla knä att det inte ens går att förklara längre. Jag gråter typ när jag går. Fatta att mitt liv förstördes av ett par skor med skena! Fy tusan. Och något som irriterar mig lite är alla som låtsats bry sig. Nu säger jag inte att alla låtsats. Jag uppskattar att folk bryr sig men det kan bli lite överdrivet.

Han man aldrig haft en skada i typ knät vet man inte hur himla handikappad man blir av det. Fy! Jag hatar det och jag är så himla trött på det kan jag be att få tala om! Jag HATAR det. Fatta hur många tårar jag har spillt för ett jäkla knä. Ibland känns livet meningslöst...