Idag är det ett år sen jag började jobba på Villa del Flores (skolan i Lima). Det är helt sjukt att det redan har gått ett helt år sedan jag träffade de små liven för första gången. Jag saknar det. Jag kommer verkligen ihåg känslan. Vädret var varmt, huvuden som vände sig när jag och min kontaktperson Jocelyn passerade, stress att inte kunna språket och allt nytt gjorde mig lite rädd. Så var det. Sen träffade vi rektorn som följde oss till 2:do a! Wiiiee.
Peru, jag saknar Peru mycket. Även känslan att gå i Glorias hus som var smutsigt och hade hundkiss över allt, ändå luktade det alltid gott och luften var varm och skön. Känslan att vara på äventyr är den bästa känslan, en känsla som inte skulle kunna ersättas av någon annan "bra-känsla".
Tur att jag har Helena att dela den här upplevelsen med. Alla minnena. Men det är ändå fruktansvärt att det aldrig kommer att kunna komma tillbaka. Tragiskt men sant. Det är bara att gå vidare och se vad livet har att erbjuda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar