Ännu en vecka i mitt studentliv har gått förbi, snabbare än
jag hade veltat. Det här betyder att jag närmar mig min livs första salstenta.
En salstenstan som skrämmer slag på mig i vetenskapsfackingteori.
Veckan har innehållit två hetsiga, krystade seminarium.
Sådana man får klämma fram ord som inte direkt här till saken, just för att det
är alldeles för lång tid att tala vetenskapsteorier i två timmar när man bara
har skrapat på ytan under en veckas tid. Jag har också legat i sängen med feber
och illamående. Men det stoppar inte mig. Eller snarare, skulle jag låta det
stoppa mig skulle jag få ett helvete att ta ikapp allt.
I slutet av veckan tröttnade jag på allt och drog hem till
fina idyllen på slätten! Där väntades det försenat födelsedagskalas, fin familj,
fika i Skara, god mat, sömn och en handbollsspelande lillebror. Det har helt
enkelt varit fantastiskt och jag är så tacksam för att jag har chansen att ha
en så trygg plats att åka hem till när jag helst önskar. Nu är jag fylld med
kärlet och livsglädje för ett tag.
Mamma har gett mig enorm inspiration till nya matlådor och
det riktigt kliar i fingrarna för att få ta cykeln ner till Willys på
Stortorget, handla upp resten av mina små studentbesparingar för denna månad
och sätta igång. Det ska bli så mumsigt!
1 kommentar:
Jag vill också hem till fina lilla Skara - lyckans ost! Lycka till med pluggandet, kram!
Skicka en kommentar