ett år!!

Idag är det ett år sen jag började jobba på Villa del Flores (skolan i Lima). Det är helt sjukt att det redan har gått ett helt år sedan jag träffade de små liven för första gången. Jag saknar det. Jag kommer verkligen ihåg känslan. Vädret var varmt, huvuden som vände sig när jag och min kontaktperson Jocelyn passerade, stress att inte kunna språket och allt nytt gjorde mig lite rädd. Så var det. Sen träffade vi rektorn som följde oss till 2:do a! Wiiiee.

Peru, jag saknar Peru mycket. Även känslan att gå i Glorias hus som var smutsigt och hade hundkiss över allt, ändå luktade det alltid gott och luften var varm och skön. Känslan att vara på äventyr är den bästa känslan, en känsla som inte skulle kunna ersättas av någon annan "bra-känsla".

Tur att jag har Helena att dela den här upplevelsen med. Alla minnena. Men det är ändå fruktansvärt att det aldrig kommer att kunna komma tillbaka. Tragiskt men sant. Det är bara att gå vidare och se vad livet har att erbjuda.

ännu en vecka förbi

Ännu en vecka i mitt studentliv har gått förbi, snabbare än jag hade veltat. Det här betyder att jag närmar mig min livs första salstenta. En salstenstan som skrämmer slag på mig i vetenskapsfackingteori.

Veckan har innehållit två hetsiga, krystade seminarium. Sådana man får klämma fram ord som inte direkt här till saken, just för att det är alldeles för lång tid att tala vetenskapsteorier i två timmar när man bara har skrapat på ytan under en veckas tid. Jag har också legat i sängen med feber och illamående. Men det stoppar inte mig. Eller snarare, skulle jag låta det stoppa mig skulle jag få ett helvete att ta ikapp allt.

I slutet av veckan tröttnade jag på allt och drog hem till fina idyllen på slätten! Där väntades det försenat födelsedagskalas, fin familj, fika i Skara, god mat, sömn och en handbollsspelande lillebror. Det har helt enkelt varit fantastiskt och jag är så tacksam för att jag har chansen att ha en så trygg plats att åka hem till när jag helst önskar. Nu är jag fylld med kärlet och livsglädje för ett tag.

Mamma har gett mig enorm inspiration till nya matlådor och det riktigt kliar i fingrarna för att få ta cykeln ner till Willys på Stortorget, handla upp resten av mina små studentbesparingar för denna månad och sätta igång. Det ska bli så mumsigt!

en bra start

Här har jag hittat några bilder från den senaste veckan. Men innan dess för er som missat det så bor jag ni i Örebro och studerar till Socionom, något som jag inte vet om det är rätt. Är det något jag vill jobba med eller är det bara så att jag tycker det är intressant. Det återstår att se. Jag älskar iallafall staden och människorna som finns här och jag tror jag har precis varit med om världshistoriens bästa nollning, men det är såklart svårt att avgöra eftersom jag endast har varit med om en. 

Denna vecka har vi påbörjat vår nya kurs. Och som ni kan döma av bilden så är den inte riktigt en dans på rosor om ni förstår vad jag menar!

 Bilderna kommer i lite fel ordning men jag sov över hos Hanna i torsdags och vi stannade uppe halva natten för att äta pommesfrites med bea och roccola, skicka konstiga bilder till våra vänner och se på materchef.

 Mys!

 I torsdags innan övernattningen gick vi på timebeer och drack öl samt löste musikquiz! Något som jag är sämst i historien på. Pinsamt men sant. Tur att man är bra på andra saker istället. Men duktig på musikquiz är dock en talang som värderas högt många gånger om året. hehe.

Igår hängde jag på Hanna och hennes gäng på drinkkväll! Underbarat! Mycket skratt och musmisga drinkar innan vi drog oss vidare till kåren innan de stängde en timma senare.

Jonas har denna vecka hjälpt mig att få till en fin taklampa!! Fantastiskt!

Jag saknar min flummisbror! Hockeymatch och semlor blev det i söndags när jag var hemma innan jag åkte hem. (förvirrande att ha två hem i Sverige!)

Vackra Örebro! Fantastisk stad. Lagom stort. Allt är fint!

En saknad

Asså! Jag saknar att skriva. Inte för att jag skriver så fantastiskt, bara att jag saknar att uttrycka mig i annat än i vardaglig konversation. Jag har tänkt så många gånger under min första månad i Örebro att jag ska ta tag i det. För man kan inte skriva noveller på Instagram över hur fantastiskt liv man har eftersom folk då blir irriterade och avundsjuka på att deras liv inte är likadant. Man kan inte heller använda Facebook i detta syfte eftersom folk även där inte vill ha en positiv jävel på sitt nyhetsflöde dagarna i ända. Så här har ni mig igen! Här kan man ju själv välja att gå in när man känner för  att se vad jag hittar på.
:)