Fina konfirmander man har. Dom är så söta så man börjar gråta. Haha. Fast man blir trött. Det blir alla ibland. Det är en fruktansvärt bra erfarenhet att ha tror jag. Tålamodet testas och man tränar att samarbeta med människor man inte träffat förut. Eller ja, nu har vi ju sannerligen träffats efter de här tre veckorna. Det kommer bli tomt att inte har Philippa i samma rum när jag kommer hem.
Nu var tydligen min lediga dag slut. vi fick precis tid till en vårdcentral i skövde för en tjej som har öroninflammation. Måste kila.
puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar